Comfort zone,
Varför känns allt så skrämmande helt plötsligt. Kom hem till min mysiga lägenhet och insåg att just nu älskar jag något enormt. Den är perfekt storlek, läge, fräsch, mysig och framförallt den känns som ett hem, mitt hem. Dit jag kan komma hem efter jobbet, slänga mig i sängen, zappa på tv:n, ta en dusch, filosofera. Framförallt bara få vara mig själv, utan att någon annan lägger sig i. Jag trivs här.. Även fast jag visste att det var tillfälligt, så har de här månaderna på ett sätt varit några av de lugnaste månaderna i mitt liv, ingen turbulens.
Har sökt lägenheter, andrahand, inneboende, studentrum ja allt ni kan tänka er idag och det är inte lätt att hitta något. Trycket är högt och i Uppsala är svårt att få tag i något. De svar jag har fått, känns inte heller så trevliga. Jag är inte kräsen, på något sätt. Kanske överkänslig ja, men när någon först verkar trevlig och sedan går från dr jekyll till mr hyde och säger alla möjliga äckliga saker. Det är då man ska slänga på luren, be dem dra åt helvete, jag vet, men så fungerar inte jag, jag blir chockad och sedan börjar jag gråta. Bra Sara, starkt.
Är lite sur på mig själv. Just nu känns allt tryggt och mysigt i min etta, jag hoppas jag känner samma om några månader. Hoppas jag har CSN med.. dvs. fixar arbetsrätten innan kursstart, annars ryker sparpengarna under höstterminen och kommer att ha dubbelhyror framtill oktober. Allt är lite rörigt i mitt huvud just nu.. Det får det inte vara, för all fokus måste ligga på den här kursen. Annars är det ruta ett igen.
Bara tvungen att skriva av mig. Men någon sa till mig "att allt fixar sig" och eftersom jag tror så starkt på allt det den personen säger, så tror jag även på det!
Kommentarer
Trackback
