Carpe diem,

I was wrong, let's make it right.

Nyss hemkommen från personalmöte, har bl.a. gjort upp inför sommaren om semesterledighet. Känns lite annorlunda att för första gången ha fasta arbetstider. Men samtidigt väldigt bra, det ger mig möjlighet att lägga upp mina studier på ett sätt som inte annars hade varit möjligt. Är några kurser kvar att ta sig an, hoppas det går av bara farten.

Var ett mysigt personalmöte, med tända ljus och fika. Känns som vi är en riktigt bra grupp, som trivs med varandra. Som ny känns det skönt. Ser även fram emot den lilla miniresan. Hoppas det blir riktigt bra och att vi får det riktigt roligt. Är ett extra plus att det sker på betald arbetstid och vi skämtade och sa att jag får passa på att äta så mycket jag vill.

Förstår inte själv, hur mycket ledighet jag kommer att få i sommar.  Jag kommer jobba långa pass istället för små korta. Förra sommaren var lyx, men den här sommaren ser jag som ännu lyxigare. Vad ska jag göra av all min tid och (lön)?Hihi några förslag; uteserveringar, måndagsklubben, bada, sola, umgås, smultronstället, miniutflykter, roskilde - kings of leon (hoppas), shoppa, njuta, grilla, sena sommarnätter, strömsund osv. På riktigt den här sommaren kommer inte bli en besvikelse. Den här sommaren kommer kanske bli den första sommaren på flera år som jag faktiskt riktigt kan vara med om. Längtar till att ha en snygg bränna, min nya svarta jumpsuit och ett par rejäla klackar till det och bara känna partyhumöret i hela kroppen, att bara vara ung och obetänksam. Några av mina absoluta favoritpersoner kommer dessutom vara i Linköping en hel del, åh lycka.

Körsbäret på toppen skulle vara att hinna med en eller två kurser till innan sommaren börjar. Det är ju trots allt därför som jag gör det här. Har möte om det på fredag. I sådant fall skulle det inte finnas gränser för min lycka. Det är den lilla haken, för att kunna njuta fullt ut, måste jag ge allt det jag har nu. Kommer krävas mycket koffein. Men ifall jag fixar det, ska jag leva efter det här mottot i sommar; lev i nuet.

När jag skulle gå hem snöade jag halvt bort, det var inte mysfaktor ute någonstans. Har bokat upp mig på danspasset ikväll, längesedan jag tränade nu. Men känner att nu kan jag inte vänta mer, förkylningen är borta för att jag säger det, punkt slut. Ska inte göra samma misstag som förra gången och äta innan. Äter efter inget tal om saken, mådde kasst, nej mer än kasst, usch.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0